Mitt liv i bilder.

Ibland är det ju såå mycket roligare med bilder, så jag tänker uppdatera desto flitigare på min bilddagbok nu under min semester. Såå härligt! http://hongistos.bilddagboken.se.
Vill du ha access, hojta till så mejlar jag lösen! Semesteeer!

Det var ju bara en dröm...

Jag hånglade med Jimmie Strimell i natt... suck. Han har helt galen i mig, och jag i honom. Suck... vilken dröm. Han är så jävla het så jag går åt alltså. Hjälp mig.
Fan va patetisk jag känner mig, men hey, jag kan väl inte rå för att han tyckte det var lämpligt att besöka mig i drömmen inte. Det var en fiiin dröm, and he was fine...

Jag kanske ska tillägga att han är sångare i Dead by April.



INTE så jävla ful alls. Från Rockweekend on tour i Gävle.

Ingen bakom spakarna.

Nu är jag bara sådär ofantligt jävla less på allt och alla. Orkar ingenting, vill ingenting förutom att bara sova och gräva ner mig nånstans där ingen kan hitta mig. Varenda handtag jag gör kräver en styrkeansträngning känns det som... Kan inte låta bli och tycka att det känns så tomt, så tomt. Slö, slapp och likgiltig. Måndag in my mind.

Det där lilla extra.

Ibland känns det som att man borde ha gjort sig förtjänt av en fet jävla belöning. Men när kommer den? Och i vilken form?
Jag är så otroligt bortskämd med att ha en underbar och fantastisk familj som jag uppskattar varje dag, men då och då slår det mig att jag skulle vilja ha det där lilla extra. Något som bringar det där extra leendet, den där extra glädjen. Får man ha sådana krav egentligen? When, with, what?! Ge mig.

Bäst man tar i trä. För säkerhets skull.


Det går liksom upp och ner.

Veckohoroskop Jungfrun - vecka 24

Under alltför lång tid nu har du säkert känt det som om varje steg framåt har inneburit två bakåt, och kanske undrar du om det överhuvudtaget är möjligt att göra framsteg längre.


You got that fucking right. Upp som en sol, ner som en jävla pannkaka.

Min idol.

Jag vill idag hylla den starkaste stjärnan på min himmel. En karismatisk människa som alltid lockat mig till skratt, alltid vetat hur han ska trösta mig, krama mig och muntra upp mig så att jag ler igen.
Det fanns en tid i mitt liv då jag tog hand om min lillebror, för den lillebror han är. Bytte blöjor på honom, kokade gröt åt honom, drog runt honom i pulkan, läste godnatt-sagan och lekte flygplan i sängen.

Jag hade väl aldrig då anat att det skulle komma en dag då min lilla lillebror skulle växa upp, växa ikapp, bli vuxen och att det en dag var hans tur att ta hand om mig. Vi står i dag sida vid sida, som en enad kraft, som en enad energikälla där vi hämtar styrka hos varann. Jag saknar ord för hur stolt jag är över dig älskade bror, och att du i dag officiellt tar steget ut i vuxenlivet får mig att tappa tungan. Och det vet vi allihop att det inte sker så ofta. Men jag tvivlade aldrig, du är starkare än vad du själv vågar erkänna. Men jag vet. Vad skulle jag göra utan dig? Jag älskar dig min stjärna.

Jag är ditt största fan.



Studenten himself.

Dags att anställa rådgivare kanske.

Visst är det jobbigt när valen blir för många, har man bara ett är det ok... men så fort det blir fler kör det ihop sig i mitt huvud. Helst ska jag ty mig till andra om råd och helst av ALLT ska de få bestämma ÅT mig, så att jag slipper.
Det är så typiskt mig att förlita mig på andras åsikter, tips och råd när jag själv är ambivalent till tusen. Det kan verkligen handla om allt! Drygt är det.

Ge mig lite mer jävlaranamma, lite mer djärvhet, självkänsla och lite mindre rädsla för bakslag så ska nog allt det här bli skitbra! Just är jag bara så himla osäker... det nya livet tar lite tid att lära sig. Uppenbarligen.

RSS 2.0