Det ryms mycket i en skalle

Klockan närmar sig midnatt, jag och Nicke målar, lyssnar på Enya och dricker te med honung. Det kunde väl för helsike inte bli bättre än såhär en tisdag kväll.

Är det tisdag förresten? Alla dagar är goa när man har en hand i närheten att hålla. Man blir liksom så varm.

Jag har fått ett återfall på storband, och sitter just nu och njuter av Dean Martin på spotify. Det ligger något speciellt rosa skimmer över denna era. Måste bestämt ta och knappa fram lite Frank Sinatra sen också! Love it.

Fråga mig inte var ifrån jag fått denna nisch men jag vaknade en dag och bara, fick sådant sug. Samma sak med opera. ÄLSKAR opera! I det fallet hade jag en dröm om att jag besökte en operaföreställning och när jag såg the real deal var det just så bra som jag drömt det. Härligt!

Har i dag skickat in papper för att få a-kassa. Suger apröv, jag vet. Moget uttalande, jag vet. Men just nu känner jag mig lite halvstressad över att inte veta hur jobbläget ser ut. Inga besked någonstans så långt ögat når. Det enda knäcket jag har just nu är frilansjobbet, alltid något i och för sig men inget man bara kan leva på kanske.
Det är tur att man får uppskattning, söta blickar, kramar och pussar i alla fall. Och det kostar ju inget, som tur är!

Känner att jag går omkring med en liten oroskänsla i kroppen hela tiden för att så mycket förändras, på gott och ont. Lägenheten står i Hedemora och samlar damm, nya häftiga känslor i kroppen, svajigt på jobbfronten och annat att ta in. Har en känsla av att vara livrädd men vet inte för vad. Ska bli skönt att ha återträff med kuratorn igen i november så jag får spotta ur mig alla onda demoner igen.

Vad gäller lägenheten så ska jag och Nicke åka till Hedemora i morgon och spendera ett par dagar där, bara vara. Träffa lite familj och vänner kanske. Laga mat, tvätta och bara vara med varann. Låter ju hur gött som helst!

Anyways, mina vänner. Allt ordnar sig! Bara man vill!

Jag och Nicke i ett nötskal - tiden som passerat <3

Klicka på de mindre bilderna för att se oss lite större.

 

Underbara fredag är äntligen här. Jag är klar med frilansjobbet för det här numret och nu får jag äntligen pusta ut i alla fall en vecka, innan allt tar fart igen.
Fredag innebär också att min finaste Nicklas bjuder ut mig på en god middag i faluvimlet i morgon kväll. Det ser vi framemot! Lutar nog åt en bio också om det blir någon sjyst film som faller oss på läppen. Eller hornhinnan.

Med risk för att låta tjatig så behöver jag bara titta på Nicke så ler jag lite i smyg, och kan till slut inte låta bli och ge honom en puss och som en reaktion på det få ett leende till svar. Det är värt allt.

If you believe It, you can make It happen.

Jag tyckte det var dumt och inte investera i ett gymkort på Hofors gym när Nicke har återupptagit sin träning och jag spenderar så mycket tid här. Gymet är dessutom väldigt, väldigt fräscht! Så jag slog till och blev medlem och gymkortet damp i veckan ner i brevlådan.

Oj va vi har tränat! Igår stod jag 25 minuter på crosstrainern och avverkade 10 minuters löpning på bandet. Till saken hör att jag första gången inte ens orkade fem minuter på "crossen"... ganska snabb utveckling om du frågar mig, för den där maskinen är inte nådig!
Allt gick dessutom lättare att jag mindes och ta med min mp3-spelare hemifrån Hedemora. Tiden och svetten bara flög fram bland Nightwish, Britney, Scooter, Missy Elliott och alla andra.

Helt slut i dag, men känner mig ändå pigg tack vare träningen. Blir väl ett pass i dag igen och jag känner framförallt att min rygg blir mycket mycket bättre av det. Här ska tränas för välmående, och inget annat! Tiderna då viktnedgång och slimmad kropp var målet, är förbi.

Att jag dessutom kan träna tillsammans med min käresta gör det ju inte sämre direkt, han är en hård med rättvis personlig tränare minsann.

Jag är så jävla glad att jag vågade släppa in kärleken och satsa till 110 procent nu. För kärleken är nog den bästa gåvan jag har kunnat ge mig själv. Känner mig så levande.

Och ännu mer levande känner jag mig när Nicke kysser mig, smeker mig, ser på mig med den där blicken eller bara säger att han älskar mig. Hur jävla corny det än må låta, så är det precis såhär jag känner mig just nu. Och jag tänker fortsätta mata passionen vi känner varandra emellan med en vedklabbe med jämna mellanrum så att elden aldrig må slockna.

Och när vi nu ikväll kommit hem från en alldeles förträfflig kryssning tillsammans med Anna och Fredde så känner jag mig ännu mer säker. Att få kramas och vara med varann på en främmande plats gör att det kittlar lite extra. Man kramas lite extra mycket. Man tyr sig lite extra mycket till varann. Ler mer än vanligt, skrattar mer än vanligt. Så roligt vi hade!

Nu mina vänner är det pirr i magen á la deluxe! Jag är så fruktansvärd taggad inför morgondagen, då jag och Nicke åker på kryssning med gamla goa Cinderella tillsammans med hans kusin Anna och hennes man Fredde. Det ska bli så jävla skoj och komma bort! Om så bara för ett dygn.

Anna och Fredde bor också i Hofors och det paret vi umgåtts med mest hittills, ett hårt slitande par med hus, tre barn och ett giftermål i bakfickan. Och de är i samma ålder som oss! Ett par att beundra och de är verkligen värda också att få komma iväg ett tag.

Blir med all säkerhet god dricka, god mat, trevligt sällskap och förhoppningsvis en massa skratt. En yr förvirrad jönsa till Therésa har sprungit runt i lägenheten och försökt packa smalt men ändå effektivt. Blir nog en resväska modell mindre till slut ändå. Typiskt mig. Bäst man tar sig en hutt innan ombordstigning i morgon så man inte blir sjösjuk. Jag kan ju i alla fall försöka skylla på det, ha ha!

Trevlig helg på er mina vänner! Kom ihåg, var ni än vänder skallen så finns kärleken i luften! <3

Vad gör man med all denna frihet som ett lösenord kommer med egentligen? Det finns så mycket jag skulle vilja berätta men vet inte i vilken ände jag ska börja... man kanske skulle slänga ut en fråga till er mina trogna läsare, vad vill ni att jag skriver en snutt om?

Jag är i alla fall of the singlesmarket! Sedan den 6 september 2009 är jag med en Nicke Persson från Hofors. Han är underbarast ever! Vi är i samma ålder och vet båda vad vi vill med livet, har samma mål och båda vill vara med varandra precis lika mycket. Det är en ohämmad känsla mellan oss som inte går att förklara, and i love it!

Trodde ärligt talat det skulle gå mycket längre tid innan jag skulle känna såhär igen, men tydligen går det inte att planera in i livet när kärleken bestämmer sig för att dundra in. Bara och hänga på känslan, och det är det jag gör nu! Ömsom livrädd, ömsom alldeles full av känslor och ömhet. Men det är väl så det ska vara? Det är en sådan rädsla att förlora allt det fantastiska.

Och det jag vet är att jag vill inte förlora den här underbara människan som nu finns i mitt liv och förgyller det, tar hand om mig, får mig att känna mig bäst i världen och pussar bort allt det onda. Orden sträcker sig inte så långt. För en gångs skull får jag till slut tunghäfta, och det händer väl inte överdrivet ofta när det kommer till mig. Men nu så... KÄRLEK! <3

Jag tänker lösenordsskydda min blogg från och med nu. Känner att jag vill ha ett forum och öppenhjärtigt kunna dela med mig av mina highlights i livet till vännerna jag saknar och inte träffar varje dag.

Något öppenhjärtigt kan det ju inte bli i dagsläget med tanke på det yrke jag har bland annat. Men skriva måste jag, privat som i jobbet, så intresserade kan lämna en kommentar så mailar jag lösen! Fröken T goes private.