Så mkt. Så lite.

Om man ska jämföra med andra så kanske det inte händer så mycket i mitt liv just nu. Men å andra sidan händer det skitmycket, det är under de här slitiga småbarnsåren som magin vävs in. Det är nu grunden till vår nostalgi om tjugo år, byggs upp.

Vi kommer sakna de här nätterna när barnen vaknar flera gånger per natt, sjukliga vaknätter, pumpande av bröstmjölk, ständigt ammande, tidiga morgnar klockan 5.30, upprepade vaggningar i vagnen i väntan på att få äta lunch ostört. Oro för bajseri och tålamodsprövande med trotsen som stiger oss över huvudet. Underbara leenden från de små och morgongos i soffan eller sängen. Det är så mycket, det är så lite. Men mest så jävla mycket kärlek.

Nu har Sam äntligen somnat i vagnen efter två omgångar mammamjölk, storebror sover lunchvila efter en långhelg av magsjuka och pappan njuter av egentid vid hemmastudion. Själv känner jag hur blodsockret sjunker och det är dags att hiva in lite varm pastasallad i micron. Fick min första festinbjudan på sms i förrgår, men ärligt talat... jag skulle inte vilja vara nån annanstans just nu.

RSS 2.0