Ett kärt möte.
"På fredagskvällen bubblar det i blodet, man är kåt..." som Nationalteatern så fint sjunger. Jo nog fan är det fredagkväll allt, men jag har varken bubblande blod eller är särskilt upphetsad. Det närmaste jag kommer är en bubblande mage, ett disträ sinne och en bortdomnad stjärt. Setat för länge på kontorsstolen igen. Tusan.
Ja, jag jobbar. Hela helgen. Uppsala är nog alldeles förtjust för att få ha mig i sitt gap i hela tre dagar. En lördag som annars skulle kännas helt bortkastad blir nog inte det i morgon. Jag ska picknicka lunch i stadsparken med en av mina allra allra närmaste och bästaste vänner, Norrbo. Jag är så glad att hon är hemma i Uppsala igen. Har bott och arbetat här i över fyra månader nu men vi har inte kunnat setts förrän nu.
Vi slet journalistlinjen ihop, vi har tjafsat ihop, garvat ihop, tränat ihop och säkert skällt på stackars Norrbo alldeles för många gånger på grund av alldeles för löjliga anledningar egentligen.
Men hon är tuff, hon tar det, hon sväljer och ser bortom mina floskler och brister. Är det inte så en riktig vän ska vara så säg? En riktig guldklimp som varit ute och svirat i både Sydamerika och staterna så mamma Hongisto blivit riktigt orolig.
Det är därför det ska bli så otroligt jävla kul och se henne! I vilken ände ska man börja och berätta allt?
Oj, vi får nog bryta ner det i fler sessioner känns det som.
Ja, jag jobbar. Hela helgen. Uppsala är nog alldeles förtjust för att få ha mig i sitt gap i hela tre dagar. En lördag som annars skulle kännas helt bortkastad blir nog inte det i morgon. Jag ska picknicka lunch i stadsparken med en av mina allra allra närmaste och bästaste vänner, Norrbo. Jag är så glad att hon är hemma i Uppsala igen. Har bott och arbetat här i över fyra månader nu men vi har inte kunnat setts förrän nu.
Vi slet journalistlinjen ihop, vi har tjafsat ihop, garvat ihop, tränat ihop och säkert skällt på stackars Norrbo alldeles för många gånger på grund av alldeles för löjliga anledningar egentligen.
Men hon är tuff, hon tar det, hon sväljer och ser bortom mina floskler och brister. Är det inte så en riktig vän ska vara så säg? En riktig guldklimp som varit ute och svirat i både Sydamerika och staterna så mamma Hongisto blivit riktigt orolig.
Det är därför det ska bli så otroligt jävla kul och se henne! I vilken ände ska man börja och berätta allt?
Oj, vi får nog bryta ner det i fler sessioner känns det som.
Kommentarer
Trackback
