Ge mig styrka att vara glad.

Jag är med lägenhet. Ett steg i rätt riktning men samtidigt ett steg längre bort från M. Bitterljuv känsla. Vill vara glad men kan inte riktigt finna den där äkta glädjen när något roligt händer en.

Det blev som en naturlig reaktion när allt blev klart att jag ringde honom och berättade. Det är liksom så jag har gjort de senaste åtta åren. Händer något roligt i mitt liv, vill jag dela det med honom. Nu då? Äh, skit. Det här är far beyond tuffare än jag någonsin hade kunnat inbilla mig.


Och jag har det jobbigaste framför mig, att faktiskt flytta och dela upp våra gemensamma saker. Gråta livet ur mig när jag ser hur allt vittras upp och försvinner. Hur fan ska jag orka?

Kommentarer
Postat av: siss

Det är något du måste gå igenom - det ingår i processen. Du minns kanske hur det var för mig?? Du var ju med och hjälpte mig då... Jag kan hjälpa dig nu - om du behöver det vill säga! kram.

2008-11-22 @ 09:04:27
Postat av: Johanna

Fy va jobbigt!!!! tänker på dig! många kramar

2008-11-23 @ 20:05:27
URL: http://jojosplace.blogg.se/
Postat av: Seija

Jag bara ryyste när jag läste det så då kan jag bara tänka mig hur du känner =( Stor kram på dig!

2008-11-25 @ 11:53:30
Postat av: Anna på Språkform

Ja fy farao, att dela är inte kul. Men man får mycket utgråtet under tiden.

2008-11-27 @ 13:46:22

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0