Det ryms mycket i en skalle

Blanda lite glada södrankollegor i ett hus på landet i skäve och så lägger du till ett maffigt långbord med diverse delikatesser och röda fina kräftor. Lite sång, lite gammeldansk, lite snack, lite mer öl och blanda därefter både vitt och rött vin och som grädden på moset lite romdrink. En stark jävel dessutom. Som jag drack fort utav helvete.

Denna ekvation leder rätt in i dimman. Jodå, fröken T lyckades bli ordentligt på arslet på årets kräftskiva. Men bra mådde jag. Som fan! Glad i hågen sitter vi ute på trappan, som inte har något räcke, och tar en fyllerök medan vi pratar på om sentimentalt och mindre sentimentala grejer.
Jag inser rätt snart att jag inte ser i syne utan att det faktiskt är sambon som allaredan rullar in på gården för att hämta upp oss till stan. Jävlar va tiden gick undan minns jag att jag tänker innan jag blir överfallen.

Det blir klart för oss att vi ska åka och Min kära kollega tycker att jag förtjänar en bamsekram och i princip kastar sig/slänger sig på mig då jag inte riiktigt är helt beredd. Om ni har läst ovan så kanske ni också förstår att min balans förmodligen har och med all säkerhet sett bättre dagar, så vad blir resultatet?

Sekunderna efter kramen ramlar jag med ett huj bakåt... liksom åt sidan, med huvudet före rätt in i husfasaden. Drar i skallen på två ställen, som att dra den mot ett tvättbräde och slutligen ramlar nedför trappan. Glas krossas, folk skriker, och magnus springer iväg för och hämta något att kyla med. Vad härjar ni för? Det är luuuugnt! mumlar jag.
Men du har ju åårets buula på huvudet! Shit! ropar min kompis.
Mycket riktigt. Jag känner efter och det är som att klämma lite försiktigt på en nybakad muffins. Jag inser faran i detta börjar störtböla, får panik och börjar yra om akuten. Magnus tror dock att det går bra ändå bara jag kyler den ordentligt.

Väl hemma rumlar jag i säng. Dagen efter, ont. Ont. Ont, och lite mer ont. Vilar och tar det lugnt. Muffinsen har lagt sig men ömmar som fan. På kvällen när det återigen blir sängdags upptäcker jag blod på lakanet. Neej, det är inte det ni tror. Va fan? Jag har ju inte den tiden på månaden nuu!

Magnus undersöker låret på mig eftersom det är bortom mitt synfält och upptäcker ett 1,5 centimeters brett jack i bakre låret, lokaliserat i närheten av skinkan. Undersöker jeansen, ett lika stort och vasst jack där med massa intorkat blod.
Du lyckades alltså sätta dig på glaskrosset... konstaterar sambon med en uppgiven min.
Håll med om att man måste vara rejält packad om man inte märker att man blir huggen av en glasskärva. Äh, tur att det bara var fläsk.