Two way street, right?
Nattsuddar. Läser bloggar och kommer in på ämnet relationer, flickvän och pojkvän emellan och kan inte låta bli att undra om jag inte har tuffat till mig som flickvän litegrann från och med nu?
Har två relationer bakom mig och när jag summerar dem och samtidigt läser i många tjejers bloggar om hur de skämmer bort sina pojkvänner med diverse "mys", "överraskningar" och "middagar" men aldrig verkar få något tillbaka så kan jag bara skämmas. Just för att jag känner igen mig. Länge levde jag i en tid då jag slet arslet av mig för att verkligen spica till vardagen lite grann med de "små grejerna". Vad fick man för det? Inget.
Därav att jag använder ordvalet "tuffa till"... från och med nu tänker jag inte ge något såvida jag inte är stensäker på att jag får minst lika mycket uppskattning tillbaka. Jag älskar Nicke, det gör jag verkligen, tro inget annat. Vet att vi faktiskt pratade lite kring det här ämnet förut, att det ska vara på bådas villkor. Och jag kan ju säga att det är so far so good!
Jag är ganska säker på att både jag och Nicke är så pass romantiska och driftiga att vi båda har förmågan att känna när det är dags för något extra. Även om det gått tre månader eller tre år. Jag tror också att vi naturligt delar upp hushållssysslorna så att den ene inte ska behöva göra allt "som en slav", som Herr Persson så fint uttryckte sig, ha ha!
Och han har ju rätt, för slavat har jag gjort till ingen nytta i alldeles för många år nu. Det ska gudarna veta. Och jag tänker inte hamna i den situationen igen att det känns som att det enda man gör är att vrida ur den där jävla disktrasan. Med Nicke är jag å andra sidan inte orolig, mitt fina hjärta.
Har två relationer bakom mig och när jag summerar dem och samtidigt läser i många tjejers bloggar om hur de skämmer bort sina pojkvänner med diverse "mys", "överraskningar" och "middagar" men aldrig verkar få något tillbaka så kan jag bara skämmas. Just för att jag känner igen mig. Länge levde jag i en tid då jag slet arslet av mig för att verkligen spica till vardagen lite grann med de "små grejerna". Vad fick man för det? Inget.
Därav att jag använder ordvalet "tuffa till"... från och med nu tänker jag inte ge något såvida jag inte är stensäker på att jag får minst lika mycket uppskattning tillbaka. Jag älskar Nicke, det gör jag verkligen, tro inget annat. Vet att vi faktiskt pratade lite kring det här ämnet förut, att det ska vara på bådas villkor. Och jag kan ju säga att det är so far so good!
Jag är ganska säker på att både jag och Nicke är så pass romantiska och driftiga att vi båda har förmågan att känna när det är dags för något extra. Även om det gått tre månader eller tre år. Jag tror också att vi naturligt delar upp hushållssysslorna så att den ene inte ska behöva göra allt "som en slav", som Herr Persson så fint uttryckte sig, ha ha!
Och han har ju rätt, för slavat har jag gjort till ingen nytta i alldeles för många år nu. Det ska gudarna veta. Och jag tänker inte hamna i den situationen igen att det känns som att det enda man gör är att vrida ur den där jävla disktrasan. Med Nicke är jag å andra sidan inte orolig, mitt fina hjärta.
Kommentarer
Postat av: siss
Ja det är väl mkt bättre än one way road!! Varken jag eller Peter anstränger oss så vi spricker när ngt är i görningen - tycker han är rätt duktig när det gäller faktiskt. ;)
Trackback
