Ingen bakom spakarna.

Nu är jag bara sådär ofantligt jävla less på allt och alla. Orkar ingenting, vill ingenting förutom att bara sova och gräva ner mig nånstans där ingen kan hitta mig. Varenda handtag jag gör kräver en styrkeansträngning känns det som... Kan inte låta bli och tycka att det känns så tomt, så tomt. Slö, slapp och likgiltig. Måndag in my mind.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0