Reality check, please.

Plågade mig just igenom ett relationsdrama på tv. En sån där äcklig variant där par är till synes lyckliga men hindras av att vardagen kommer emellan och tar för mkt tid, så att de både glömmer pussas eller god forbid... ha sex. Bråk, tjafs, skandaler, otrohet, bråk, obesvarade samtal och gråt. I VARJE relationsdrama finner man sig i handlingen, förr eller senare, där relationsbreaken är ett faktum och man ifrågasätter förhållandets vara eller icke vara. Där man inte längre ser något ljus i tunneln. Men så klart ska det alltid sluta äckligt bra.

Jag fann mig själv med och bara sitta där med armarna i kors och skaka på huvudet, när eftertexterna rullades upp.

Rent ut sagt: What the fuck is up med alla lyckliga slut?!?! Har manusförfattarna noll verklighetskoll? Har de förbisett att I ungefär lika många fall (om inte fler) som de lyckliga sluten, så finner inte många dom där äckligt lyckliga sluten utan det slutar faktiskt med att man står där i tunneln och inte ser något ljus. Inte på långa vägar. En lite mer trovärdig verklighet om du frågar mig.

Find me a miracel. What am i worth now? I open my heart for you, now i´m being something i´m not, memories gone i am falling behind. Now i am standing here, lonely in tears. My heart is gone, i´m falling behind. I´m losing my way.

Dead by April sjunger min verklighet just nu. Jag är glad att de kan förmedla det som bor inom mig, kanske kan de hjälpa mig upp på vägen igen.


Kommentarer
Postat av: isaviolia

Jag hatar när man hittar sig själv i sitt livs kris på tv, och allt reder upp sig för dom. Jag då? Tänker man och stampar med foten. USCH med stora bokstäver..

2009-03-24 @ 12:26:30
URL: http://uwantto.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0