Det ryms mycket i en skalle

Jag tror inte jag är som alla andra första gångs-gravidos locos. Många blivande mammor som väntar för första gången verkar ju helt överentusiastiska. Jag är inte ens intresserad av att fota min växande mage, det var Nicke som påpekade det för mig förra veckan att vi kanske ska fota din mage vecka för vecka? Jag bara stirrade på honom och sade till slut Varför det? Hur normalt är det liksom.
Fick också låna en bok, som visserligen är ganska rolig, av min syster där det avslöjas allt om krämpor som tydligen inte står i vanliga vänta barn-böcker. Läser jag den? Nä.

Jag lusläser inga forum på nätet som många kanske gör, utan jag kom faktiskt på mig själv igår att jag kanske ska ta mitt ansvar som blivande mor och surfa runt lite på gravidsajterna. Kikade lite bebismagar och ultraljudsbilder. That´s It, inget om läskiga hemorojder, förstoppning och mammaroller. Orka liksom. Läste istället i min nya träningsbok för gravida och gick sedan ut och promenerade raskt i 45 minuter.

Jag vet att jag blir en bra mamma och tänker att Allt ordnar sig, sen. Det jag engagerat mig i är att hitta en gravidyoga-kurs som ligger någonstans i närheten och som äger rum tidigt i sommar någon gång. De säger ju att det här med andning är viktigt. Vore ju en fördel om man hittar ett sätt att hålla sig någorlunda lugn och inte fullständigt ballar ur när dagen D kommer. Återstår att se.