Det ryms mycket i en skalle

Har varit riktigt effektiv i dag på jobbet, fram tills nu. Blev fikasugen istället. Hade en tokrajd från i morse när jag kom, med paus för 20 min lunch. Skrivit tre artiklar och fyra notiser, så nu ska jag minsann ta mig en kopp... nåt gott, och bara vara en stund innan jag planerar nästa drag.

Om jag inte inbillar mig så har jag fått för mig att alla jobbiga och skitzofrena tankar från första trimestern är på väg bort... i början tex, så tyckte jag så jävla synd om Nicke för jag ansåg att han bara luktade illa och var allmänt oattraktiv. Hyggligt liksom. För så är det ju inte! Han är min prins som räddat mig från allt ont, och så beter man sig som en svingande spikklubba som skadar allt i sin väg.
Nicke avslöjade i dag att han typ vant sig vid tryckt stämning hemma, och nu var jag helt plötsligt glad i två dagar i rad. Nåt är fel, ha ha! Eller så är det bara det att jag vandrar längre och längre bort från första tiden och går in i en fridfullare period... känner mig liksom mer som mig själv i dag! Fler som varit gravida som upplevt samma sak - kommentera gärna!

Jag tänker inte så mycket i dag, jag bara jobbar och är. Får ta vara på de dagarna känner jag. Det är en sån där "det får bli som det blir"-dag... energin finns inte alltid till att oroa sig och vara ängslig. För i detta nu litar jag på vetenskapen. Men sånt kan ändras på en handvändning, det vet jag. Men som sagt - nu är det bara och vila från allt. Ska nog fira med en ostbågspåse ikväll, hä hä!