Ibland måste jag bara.

Det fick bli en avstickare aka spontanvisit till barnmorskan i morse, på vinst och förlust, för att kolla lite med henne hur rörelser och sådant funkar i vecka 22. Jag kände mer och mer att oron kröp uppför axeln så det var lika bra att få det ur världen. Man är ju inte van direkt vid hur det ska kännas i magen, så jag ville helst kolla hjärtljuden om det gick för sig.

När jag såg henne kände jag hur gråten kom upp i halsen, helt oförklarligt, och hon klämde in mig på en snabbkoll medan hennes patient tog prover hos sköterskan. 145 slag i minuten tickade pys hjärta, och som mamma pustade jag ut och torkade glädjetårarna när jag hörde dunkandet. Allt helt normalt, som det ska och jättebra, sade barnmorskan.

Fan va jag känner mig löjlig,
förklarade jag för barnmorskan men hon bara skakade på huvudet och sade att det är bara bra att jag är alert och SKA komma in om jag känner så här. Annars blir det en jättejobbig graviditet för dig om du inte kan slappna av, menade hon och uppmanade mig också att just slappna av. Nu vet jag ju att allt är som det ska. Och det har hon banne mig rätt i!

För varje dag som går blir jag ju mer bevandrad i sparkarnas och rörelsernas värld, där inne. Nu tackar vi Maggan för att hon valde och bli världens bästa och roligaste barnmorska. Du är guld <3




Jag på gymmet igår. Bäst och försöka hålla igång lite... även om jag
just där vilade mig lite.

Kommentarer
Postat av: Jimmy

Barnmorskan verkar hur enastående som helst :D

2011-03-30 @ 21:09:25

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0