Jobblusten då?
Ok, jag har tappat min jobblust. Helt och hållet. Jag vill inte kliva upp ur sängen på morgonen utan vill bara ligga kvar och sova halva dagen, klappa katter och titta på skräp-tv. Förstår inte hur det kunde bli såhär helt plötsligt?! Bara över en natt liksom.
Finner mig själv att läsa på nyhetssajter och resesidor istället för att göra det jag borde.
Och jag är rätt säker på att jag inte är ensam om att få sådana här svackor. Därför tog jag mod till mig och outade mina känslor för min kollega Lennart i morse, när jag anlände till redaktionen med något som kändes som gigantiska påsar under ögonen trots redigt med sömn. Det bara vällde över liksom.
Det visade sig att Lennart kände PRECIS samma sak! Han hade också noll jobblust och ville bara åka iväg på en lång resa sade han.
Och han är ändå trettio år äldre än mig, och borde ju enligt mina fördomar besitta en helt annan form av arbetsmoral. Men icket, och det kändes jätteskönt att kunna vara ärlig med honom om hur man känner. En svacka helt enkelt. Vi konstaterade båda två att det ska bli intressant och se om vi lyckas fylla tidningen tills på tisdag, ha ha!
Lennart trodde det var lite vårtrötthet/vårdepp light... men i mitt fall är det jävligt svårt att avgöra eftersom jag dessutom är gravid. Det kan vara hormoner som gör att jag blir så jävla trött också, jag vet inte. Men att jobblusten saknas trots fina kollegor och avslappnad arbetsplats, där jag får träffa roligt folk, är väldigt konstigt. Vad ska jag göra? Sova på saken till att börja med i alla fall.
Är så väldigt väldigt lycklig att jag har lillpys i magen som gör sig påmind då och då, och Nicke som tar hand om mig.
Finner mig själv att läsa på nyhetssajter och resesidor istället för att göra det jag borde.
Och jag är rätt säker på att jag inte är ensam om att få sådana här svackor. Därför tog jag mod till mig och outade mina känslor för min kollega Lennart i morse, när jag anlände till redaktionen med något som kändes som gigantiska påsar under ögonen trots redigt med sömn. Det bara vällde över liksom.
Det visade sig att Lennart kände PRECIS samma sak! Han hade också noll jobblust och ville bara åka iväg på en lång resa sade han.
Och han är ändå trettio år äldre än mig, och borde ju enligt mina fördomar besitta en helt annan form av arbetsmoral. Men icket, och det kändes jätteskönt att kunna vara ärlig med honom om hur man känner. En svacka helt enkelt. Vi konstaterade båda två att det ska bli intressant och se om vi lyckas fylla tidningen tills på tisdag, ha ha!
Lennart trodde det var lite vårtrötthet/vårdepp light... men i mitt fall är det jävligt svårt att avgöra eftersom jag dessutom är gravid. Det kan vara hormoner som gör att jag blir så jävla trött också, jag vet inte. Men att jobblusten saknas trots fina kollegor och avslappnad arbetsplats, där jag får träffa roligt folk, är väldigt konstigt. Vad ska jag göra? Sova på saken till att börja med i alla fall.
Är så väldigt väldigt lycklig att jag har lillpys i magen som gör sig påmind då och då, och Nicke som tar hand om mig.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Det kändes som att jag absolut var den mest trötta människan som gick i ett par skor när jag var gravid. Igenkänningsfaktor mao! ;) Kunde somna sittande i soffan hos mamma osv. Inget att göra åt - det går ju över så småningom, vänta bara tills du måste hålla på med ngt heeela tiden ist!! Rastlös är bara förnamnet... Kramen!!
Trackback
