Varför vill ni inte se?
Föreställ dig att du stiger in i en knökfull hiss. Där är så trångt att du inte kan vända dig om utan att stöta emot (och reta upp) din granne. Hissen är så överfull att du ofta lyfts upp från golvet. Det är i och för sig en smärre välsignelse eftersom det sluttande golvet är av ståltråd som skär in i fötterna på dig.
Efter en tid mister alla i hissen förmågan att verka för gruppens bästa. Vissa blir våldsamma, andra galna. Några blir i brist på mat och hopp kannibalistiska.
Det ges inget andrum, ingen frist. Det kommer aldrig någon hissreparatör. Hissdörren öppnas bara en gång, mot slutet av ditt liv, när det är dags att färdas till den enda plats som är värre (se SLAKT och STYCKNING)
Detta beskriver burhönornas vardag. Inget jag vill uppmuntra Egil att äta i framtiden. EKO-ägg är det enda alternativet hemma. Texten ovan är tagen ur boken:
När Jonathan Safran Foer blev pappa började han fundera på vilken mat han skulle ge sin son.
Själv hade han av och till varit vegetarian sedan han var nio år, men egentligen aldrig funderat särskilt mycket på varför. Kanske var kött något hans son behövde äta för att få i sig allt nyttigt.
Det som verkar bra är att han inte vill frälsa människor med boken, utan vill bara rakt upp och ner beskriva djurhållningens vardag. En fackbok som är lika mycket filosofisk som en ögonöppnare.
Och även om hans ambition endast är att beskriva läget, leder det till att han själv och läsaren tvingas fundera över sina egna bakomliggande motiv till sitt eventuella köttätande.
"Det han kom fram till var att det inte är fel att äta kött. Men att det till 99 procents sannolikhet är fel att äta den köttbit som ligger på tallriken framför dig."
Så innan någon mer börjar ifrågasätta varför vi inte tänker mata Egil med kött - läs boken. Det tänker jag göra. För mycket upplysning är aldrig fel.
Reaktionerna kommer här: kommer Egil att få välja själv när han blir stor nog att fatta egna beslut eller hur har ni tänkt göra? Han är ju för liten för att föra sin egen talan menar jag...
Svar på kommentar: ja, Egil får välja själv när han blir tillräckligt gammal och helst ska han ha läst boken innan han gör sitt val.
Jag lånar gärna boken, om ni har den hemma :)
Alla väljer själv när vi växer upp. Men att någon som vet vad som ligger bakom kött på tallriken och fått lära sig respektera alla kännande varelsers rätt till sin egen kropp frihet lär nog inte välja att bidra till deras lidande. Det är ju dessutom lite konstigt att vi inte äter katter och hund, det är inte många barn som väljer det när de blir gamla nog att göra sin egen måltid, därför att föräldrarna aldrig gjort det, och katter är djur man respekterar, vi respekterar alla djur.
Bra och viktig bok.
Fråga... Skiljer sig inte den amerikanska djurhållningen från den svenska?
Anna: Man vill gärna tro det... googla vettja.
Den dagen Egil frågar " mamma, får jag äta kött i skolan som de andra barnen" kommer han få det då? Jag förstår er tanke men hoppas han får välja själv sen. Kram
PETRA: Den frågan har jag redan svarat på här i kommentarsfältet.
Petra, sådär var det väl under apartheid också, ifrågasättande av motståndare till förtryck, välja själv, varför skulle någon som vet var kött kommer från och vet vad det innebär att få fram en produkt att lägga i köttdisken köpa den? Ska man inte uppfostra sina barn? Om han säger att han vill sno pengar och godis från sina kompisar, ska han få välja det själv då? Det vore ju en långt mindre smärtorsakande än att bidra till miljoner individers lidande i livet och sen dödas för mat eller skinn eller både och. Barn som uppfostras att inte vara egoistiska och äta kött trots deras liv i koncentrationslägerliknande miljöer väljer nog inte att göra det sen heller, gör dom det är det väl så. Och ekologiskt kött? I så fall är ju alla mord på människor ekologiska. Levande varelser känner smärta och stress, obehag och långt värre känslor, men kött är ju så gott ... jo, men är man inte totalegoist så är det inte värt all brutalitet och alla övergrepp mot icke-mänskliga djur. Kött är mord, köttätare bidrar i alla högsta grad till morden.
