Tiden som passerat.
Jag vet aldrig om det är värt att börja inleda ett nytt inlägg för så fort jag gör något väsentligt, som typ äta, sova en stund, duscha eller något annat så vaknar Egil eller blir ledsen och vill ha uppmärksamhet, kramar eller mat. Men nu chansar jag på en liten kortis - som synes.
Är ganska vimsig fortfarande och Egil kommer först alltid, alla dagar. Men jag har börjat klämma in mina behov mer och mer, ju mer vardagen kommer. Vet inte om jag nämnde det i mitt förra inlägg men mjölkstockningen har satt sina spår. Efter att febern lagt sig och mjölken som läckt ut i bröstvävnaden kommit ut, så har inte min mjölkproduktion riktigt tagit sig igen... till min stora sorg.
På bvc i början på veckan hade han bara gått upp tjugo gram på en vecka, vilket innebar ganska tydligt att han inte fått tillräckligt av mig. Vi blev rekommenderade att komplettera med ersättning, vilket vi gjort. På bara fyra dagar gick lillfisen upp hela 200 gram. Och glädjen över att se hur nöjd och glad han blev, när magen blev mätt värmde mitt mammahjärta. Har även en bröstpump som jag lånat av bvc, och pumpar ett par ggr om dagen för att se hur mycket jag faktiskt producerar. Den med uppkäftiga mängden är närmare 80 ml totalt. Inte mkt alltså...men jag kämpar på!
Vägrar ge upp amningen helt nu när vi kämpat så hårt med att få igång det med allt vad det inneburit. Svett, tårar, smärta och blodsmak. Nu börjar det ju äntligen rulla någorlunda smärtfritt, så då kör vi på så långt det räcker!
Btw - längtar till vår flytt till Falun. Ser framemot det på alla sätt och vis. Mer om det senare.
Är ganska vimsig fortfarande och Egil kommer först alltid, alla dagar. Men jag har börjat klämma in mina behov mer och mer, ju mer vardagen kommer. Vet inte om jag nämnde det i mitt förra inlägg men mjölkstockningen har satt sina spår. Efter att febern lagt sig och mjölken som läckt ut i bröstvävnaden kommit ut, så har inte min mjölkproduktion riktigt tagit sig igen... till min stora sorg.
På bvc i början på veckan hade han bara gått upp tjugo gram på en vecka, vilket innebar ganska tydligt att han inte fått tillräckligt av mig. Vi blev rekommenderade att komplettera med ersättning, vilket vi gjort. På bara fyra dagar gick lillfisen upp hela 200 gram. Och glädjen över att se hur nöjd och glad han blev, när magen blev mätt värmde mitt mammahjärta. Har även en bröstpump som jag lånat av bvc, och pumpar ett par ggr om dagen för att se hur mycket jag faktiskt producerar. Den med uppkäftiga mängden är närmare 80 ml totalt. Inte mkt alltså...men jag kämpar på!
Vägrar ge upp amningen helt nu när vi kämpat så hårt med att få igång det med allt vad det inneburit. Svett, tårar, smärta och blodsmak. Nu börjar det ju äntligen rulla någorlunda smärtfritt, så då kör vi på så långt det räcker!
Btw - längtar till vår flytt till Falun. Ser framemot det på alla sätt och vis. Mer om det senare.
Kommentarer
Postat av: Johanna
Haha, känner igen mig så mycket!! Man tror att de sover och att man kommer hinna duscha innan de vaknar, men icke! Det är som de egentligen inte sover, utan ligger på lur och bara väntar. Igår fick vi dock äta både lunch och middag ifred, värsting lyx!! Men sotade för det då hon har varit vaken mer eller mindre sen 02.30 fram tills 08.00 imorse....:/ Men nu sover prinsessan så gott!!
Postat av: Bror!
We're fighters! Insåg jag tack vare det här inlägget! :)
Trackback
